Magdalena

Den där känslan av att man egentligen bara vill krypa upp i sin pappas famn, gråta lite och bara bli tröstad. Utan att bli frågad varför eller egentligen någonting. Det gör man aldrig, men det finns stunder som liknar som jag precis insåg betyder mycket de med. Som att få en kram av pappa och känna omtanken och kärleken som finns där. Jag var nära att börja gråta bara av det eftersom jag är ledsen att jag varit så nedstämd runt dem nu när jag varit hemma. Men det har verkligen inget med dem att göra och jag kan inte hjälpa det. Förlåt. Min familj är de viktigaste personerna i mitt liv, och jag hoppas de vet om det ändå.