When you were young
Jag var ute och gick en sväng igår. Kunde inte undvika att märka hur tomt det är. Det är sommar, fint väder, sommarlov, men inga barn syns till. Stigarna vi vandrade, cyklade och lekte på börjar på att växa igen. Crossbanan vi cyklade på kändes öde och mitten på vår gata känns mer som ett område som inte får användas då ingen längre leker där.
Jag är så glad att jag bott som vi alltid gjort. Precis bredvid skogen och med flera grannar omkring oss. Den ovala gatan som har en gräsmitt, och tillräckligt nära till en skogssjö. Kan ett barn behöva så mycket mer? Jag minns det mesta med glädje. Lite sådär nostalgiskt som äldre människor ser tillbaka på sin ungdom. Kojan vi byggde, lekarna vi lekte, fotboll, inlines och cykeltävlingar. Det blev mycket krigslekar, medeltidslekar och så vidare. Och roligt var det.
Jag är så glad att jag bott som vi alltid gjort. Precis bredvid skogen och med flera grannar omkring oss. Den ovala gatan som har en gräsmitt, och tillräckligt nära till en skogssjö. Kan ett barn behöva så mycket mer? Jag minns det mesta med glädje. Lite sådär nostalgiskt som äldre människor ser tillbaka på sin ungdom. Kojan vi byggde, lekarna vi lekte, fotboll, inlines och cykeltävlingar. Det blev mycket krigslekar, medeltidslekar och så vidare. Och roligt var det.
