Magdalena

Sitter och försöker kämpa i mig mat. Det har gått ännu mer utför. Inser att jag överlevt vissa dagar på två mackor. Är själv förundrad över hur jag fortfarande kan stå när jag till slut insett det. Har också insett att onsdagar och helger är det alkoholen som fyller upp den rekommenderade mängden av kalorier man ska ha i sig. Bra Magdalena. Du tar verkligen hand om dig själv... Det positiva är ju att jag vet att det är fel i alla fall. Men jag mår för helvetes dåligt ändå.

Jag trodde jag mådde bra då jag kom tillbaka till Jönköping. Visade sig att jag hade fel. Jag åkte på en fantastisk Sälenresa med fina vänner. När jag sedan kom hem visade det sig att han ville ha tillbaka mig. Kaos i hjärnan. Den jag intalat mig verkligen inte kände så för mig vände upp och ner på allt. Jag blev livrädd. Livrädd för att det skulle bli fel. Att jag skulle göra fel val. Att såra folk. Lyckades dock alldeles för bra med det. Jag ångrar mitt slutgiltliga val. Jag ångrar Mullsjö. Men jag fick panik, och nu är det nog för sent. Samtidigt vet jag inte hur jag ska kunna fatta ett sådant beslut när jag mår som jag gör nu. "Jag behöver hela mig så jag kan ge dig hela mig, när allting börjar om."

Jag ljuger för mig själv och jag ljuger för andra. Vill bara ha hjälp.